|
Hon tänkte att det alltid finns någon som behöver lite råd och stöd hur man egentligen skall göra. Men innan min lilla berättelse börjar så vill jag bara påpeka att som jag har gjort passar inte alla och det finns alltid delade åsikter om vad som är rätt och fel och hur man ska göra och inte ska göra! Triztan föddes i juni för 2 somrar sedan, dvs 1999. Han var den mest ynkliga fölunge jag skådat! Jag har sett några stycken men ingen har sett ut som en älg,  (som han gjorde). Ska väl även erkänna mitt misstag! Trodde först att han var en liten hon, han hade ju ingen snopp! Vart mycket orolig när "hon" skulle kissa kl 12 på natten och det inte fungerade. Så mycket orolig ringer jag till Agge och säger att ngt är fel, - är det inte en hingst då? svarar Agge. - men det finns ingen snopp svarar jag! -har du tittat efter ordentligt får jag till svar. Varefter jag och min sambo lägger ner den stackars fölungen och börjar att " rota ". Mycket riktigt, vi hittar ett litet hål och där inne finns den! Så Tuva fick snabbt bli en Triztan! Lika glad för det var jag eftersom att jag nog hade önskat att det skulle bli en hingst. Triztan har nog haft en likvärdig uppväxt med många andra små russhingstar. Dvs kompisar i samma ålder att busa med, blandat med social träning som att stå uppbunden, lyfta hovar och gå på små promenader. Sommaren -00 var det så dags för hingstkollot i Märsta. Vad upptäcker jag där jo Triztan är förstås minst av alla och senast utvecklad. Men det bekom inte honom då han är en mycket självsäker gosse!  Betet var jättebra för honom, jag rekommenderar det verkligen. Hingstar behöver få umgås med andra jämnåriga kamrater, de får chans att rasa ut den värsta överskottsenergin, de bygger vackra muskler och lär sig framför allt vad flockliv innebär. Tillbaks hemma på hösten då jag försiktigt började med träns och betträning samt att selen kom på. Det tog lång tid innan han förstod det hela, han var mest besvärad över att kompisen var kvar i hagen! Alla unghästar tar olika lång tid på sig att förstå men när väl "poletten" trillar ner då går det med en rasande fart. Så kom beskedet i samband med Russavelsföreningens årsmöte att from i år så skulle vi även få visa hingstar från det att dom är 2 år. Har varit skeptisk mot detta som så många andra. Varför, är en annan historia. Jag hade i alla fall tänkt vänta med Triztan då jag tycker att han hela tiden har varit lite senare än dom andra i hans årgång. Sommaren kom och det bar i väg till betet igen. Han ser ut att ha mått lika bra i år igen men i år togs han hem tidigare eftersom att jag hade bestämt att han skulle delta på utställningen. Bra träning inför föruttagningen tänkte jag. Som ni förstår har jag alltså anmält honom till Hallstahammar! När det var vår tur så var jag super trött i armar och ben och Triztan hade sansat sig en aning. För att vara första gången så skötte han sig skapligt, hade naturligtvis mycket svårt att stå still, dom sprang ju i den andra ringen! Det gick mycket bra den dagen och han fick fina poäng. Jag var en mycket stolt ägare den dagen kan jag meddela!  Hemma igen började träningen med att stå still samt att han inte kunde springa över mig när han såg andra hästar utan att han måste försöka lyssna på mig. I 2 veckors tid har vi tränat ungefär varannan dag med att först kännas på, dvs på benen, testiklar samt att öppna munnen. Är det så att hingsten går vidare från föruttagningen till Finalen så vetrinärundersöks alltid hingstarna. Det är därför viktigt att man har tränat hingstarna att det går att ta på just dessa ställen så att förhoppningsvis även vetrinären kan få en chans att känna att allt är som det ska. Men som alla vet så är det inte alltid så att det man har tränat hemma finns kvar i hjärnkontoret när man inte är hemma! Vi har även tränat på att springa samt att vända åt rätt håll. Det är viktigt att man tränar igenom alla moment som kommer att ske så att hingsten förstår vad jag kräver. Något annat som är bra är att besöka ett ridhus innan dagen D eftersom att bedömningen sker i ridhus. Det ska jag erkänna att vi inte har tränat på, så jag får alltså ta på mig skulden om han kommer att gå och spänna sig. Jag tänkte att vi ska vara där i god tid så att han får ta sig en ordentlig titt på det innan det är hans tur. Min förhoppning är att han kommer tycka att ridhuset är en bagatell, Triztan kommer troligtvis ha fullt upp med att ha koll på alla andra! För min och Triztans del har framtiden varit utstakad, dvs jag vet vilket mål vi har haft och har jobbat succesivt efter det. Vi har egentligen aldrig intensivtränat utan tränat rätt så regelbundet i stället med vissa uppehåll som tex sommarbete. 2 veckors träningen berodde på att jag efter utställningen upptäckte att jag hade missat att träna honom att stå still fast andra hästar är i rörelse. Jag vill även påpeka att det är första gången jag visar en egen uppfödning och träningen helt beror på mig. Vad jag menar är att min strategi kanske inte kommer att lyckats men då får jag lära av mina misstag och kanske försöka igen! / Johanna Larsson  Det var 3 stycken 2 åringar som gick vidare dit, 1 hingst från varje föruttagningsplats. Hur gick det då för Triztan ? Transporten dit gick smärtfritt och han stod snällt i transporten hela tiden. När vi lastade ur honom vaknade han genast till liv och upptäckte alla andra hingstar! Under lunchen passade vi på att gå in och bekanta oss med ridhuset och att bli mätt, som är obligatoriskt. Han var till en början mycket förundrad över detta enorma hus och speglarna där man kan se sig själv! Han började även hosta, så viss retning i halsen var det tydligen att gå på så mjukt och lite dammigt underlag. Överlag skötte sig Triztan bra, hade lite svårt att stå still när domarna väl skulle titta på honom. Det började inte heller så bra ska väl nämnas då Triztan har en viss förmåga att " kasta " ut bakbenet när han blir exalterad! Detta var han naturligtvis tvungen att göra när vi vände bredvid ordf i nämnden, Morgan Johansson. Det var inte så roande! Utan herr Ordförande stod sedan på betryggande avstånd….. Vet faktiskt inte vad jag ska göra åt dessa "hovkast", jag hoppats att han ger sig med tiden. Det är några av mina funderingar kring kritiken på honom men efter att den största besvikelsen lagt sig och mångas lovord så kommer han att förbli hingst i minst 1 år till. Så länge han inte är överjäklig utan är hanteringsbar så har jag inget problem med att ha honom som hingst. Jag får se om han visas nästa år eller också kan det bli ngt annat år eller så blir det inte alls.... Hans utveckling får avgöra detta. Men mitt upplägg kring träningen inför uttagningen har känts bra och det är möjligt att den läggs upp på likande sätt nästa gång det dyker upp en hingst för framträning. Lycka till alla ni som lyckades ta er vidare till Finalen På Grevagården! /Johanna Larsson  Triztan 2 månader |