Morgan Johnsson

När man nu kan lägga ytterligare en avelsvärdering till handlingarna har jag satt mig på min kammare för en stunds eftertanke. Vad man som ordförande i avelsvärderingsnämnden (AVN) ofta tänker på är: Var det rätt hingstar som vi godkände? Fick alla hingstar chansen att visa vad de kunde? Fick de "rätt" poäng? Blev de "rätt" placerade? Fick, eller tog, alla i AVN chansen att framföra sin åsikt? Måtte ingen känna sig "överkörd" av någon annan i AVN? Som ni säkert alla förstår är det väldigt många tankar som kommer när en avelsvärdering är över Man har som ordförande lagt ner en väldig massa arbete före, under och efter en avel- svärdering (och det har säkert de andra i AVN också gjort).

Jag skall försöka att kortfattat redogöra för vad vi gör, vi som ingår i AVN. För det första, när alla anmälningar har kommit in, och många kommer alldeles för sent -skärpning! -så skall de gås igenom så att alla uppgifter är rätt vad gäller härstamning. Därefter är det dags att titta på uppgifterna och kontrollera att den anmälde hingsten har rätt att visas. Var fadern godkänd det år som hingsten "blev till"? Har alla berörda betalt gällande avgifter?
När detta är okej så börjar det arbete som ligger till grund för att hingsten skall kunna bedömas på ett så "rätt" sätt som bara är möjligt. Rasledamöterna har ett, kanske fler möten där de går igenom alla hingstar för att se om det är något som är av allmänt , intresse för svensk russavel. Det kan t ex gälla en unik fäderne- eller mödernelinje eller något annat i bevarandesyfte för stammen, en speciell färg eller något annat som är av stor vikt att bevara. Samtidigt som detta sker så håller representanter för SPTF på med att gå igenom alla anmälda hingstars eventuella travmeriter för att väga dessa på ett så rättvist sätt som möjligt.
Det är ju inte bara travmeriter som skall vägas in i en prestation. Utan det är allt som individen har gjort under ryttare, framför vagn eller på annat sätt som skall vägas in i den samlade bedömningen. Allt detta kollas upp. Det är ledamöter som gör också detta, säkert med hjälp av andra mycket insatta personer.
När allt detta är klart diskuteras det i AVN hur detta skall "vägas" in i värderingen av hingstarna när det gäller att tilldela en eller flera så kallade extra poäng. jag kan säga till er alla att samstämigheten angående att tilldela extrapoäng är mycket stor.
Sedan är det föruttagning, och det vet alla ni som varit med på detta hur det går till. Det är ju en exteriörbedömning samt en veterinär undersökning på de hästar som går vidare till final.
I detta sammanhang vill jag poängtera att det inte sätts några poäng som är officiella, utan här kan var och en i AVN sätta "sina" poäng eller helt enkelt inte sätta några poäng alls.

Mellan föruttagning och final skall alla de som kommer till finalen härstamningsvärderas på ett visst sätt. Där skall bland annat stå eventuella meriter på de närmaste individerna i stammen samt vilken linje de kommer ur. Det skall stå på det avelsvärderingsbevis som skrivs på alla hingstar som avelsvärderas - även om de godkännes eller ej . När det gäller Gotland eller Norrland skall alla visade hingstars härstamning värderas enligt ovan, då det inte är någon föruttagning där.
Vid finalen bedöms alla ytterligare en gång, sedan sammanvägs allas åsikter till ett beslut som
alla i AVN kan stå för. I de flesta fall på finalen blir det ett positivt besked till hingsten och dess ägare. Om så inte skulle vara fallet för några kan det bero på många olika faktorer. Men en sak kan jag lova, att alla hingstar gås igenom på ett så seriöst och noggrannt sätt som bara är möjligt.
När man är ute mycket och bedömer ponny och hästar som jag har förmånen att göra, träffar man många människor. Bland det första man säger till mig är att russet har gått framåt väldigt mycket och blivit mer homogen jämfört med tidigare.

En god grund

Om jag nu skall försöka mig på att redogöra för varför russ är den ras som har gjort störst framsteg de senaste 25-30 åren vill jag påstå följande:
Vi har haft en mycket god grund att stå på som drogs upp av våra föregångare. Det har varit en kontinuitet i både de regionala föreningamas som i riksföreningens styrelse. Samma sak gäller när det kommer till ras- ledamöterna i AVN där en grupp av ledamöter har hållit på ganska länge. Naturligtvis har det till- kommit några nya under resans gång, men det har skett med förnuft. Alla berörda människor på olika plan inom rasen både har och har haft samma grundsyn på hur avelsarbete skall gå till och hur ett russ skall se ut. Vi skall inte förändra utan förbättra och bevara den ras vi har blivit satta att förvalta.

I detta sammanhang vill jag framhålla de rasledamöter som arbetar och har arbetat i AVN på ett mycket bra sätt. Den förste jag tänker på är självklart Kurt Graaf som med sitt oerhört stora kunnande och en historik som är och har varit ovärderlig för oss andra i AVN. Andra som har gjort och gör stora insatser i detta arbete är Kurt Larsson, Börje Johansson, Torsten Jacobsson, Liselott Erixon, Ronny Johnsson, BertilOlsson, Beje Blomgren med flera. Alla ni skall ha ett stort tack för lärorika och konstruktiva sammanträden när det gäller att ta ut blivande avels- hingstar inom russrasen.

Naturligtvis så förekommer det en hel del diskussioner och ibland ganska heta om en hingsts vara eller inte vara i avel, men vi kommer alltid fram till ett beslut som alla kan stå för. Det är inte som en del tycks tro, att det är AVN som godkänner och ordföranden som kasserar. Varje beslut tas av en enig nämnd där alla ingående har var sin likvärdig röst. Självklart har vi säkert någon gång gjort "fel" när vi har godkänt eller inte godkänt en hingst. Och vi har säkert alla som är med i AVN någon gång ångrat ett beslut i den ena eller andra riktningen. Men det är som ordspråket säger: Den som inget gör kan heller inte göra något fel. Jag vill påstå med det upplägg som det är inom russnämnden får alla hingstar som värderas en ärlig chans att bli bedömda på ett så bra sätt som möjligt.

Vårens avelsvärdering

Nu över till vårens avelsvärdering. Jag skall skriva en kort sammanfattning av vad som blev resultatet. Det var länge sedan det blev så många godkända som i år. Jag har inte tittat tillbaka men kan ju ändå konstatera att det har blivit 15 nya hingstar inom rasen. Mest glädjande är att vi fick väldigt många nya hingstfäder, det ger ju många nya kombinationsmöjligheter. Hela tio hingstar, där merparten är i början av sin karriär, fick sin första son godkänd.
Tittar man på de nya hingstarnas möderne så är det av yppersta kvalitet. Det är ston som erhållit diplom samt A eller Elit premiering. Många av dessa har även tidigare lämnat diplom- döttrar eller godkända söner. Det tyder på att de uppfödare som finns inom rasen är mycket medvetna om vad de gör när de avlar. När det gäller detta så är det min åsikt att man skall använda de unga hingstarna på beprövade ston. Varför kan man fråga? Jo, på detta sätt får de unga hingstarna bekänna fårg och visa om de är "fågel eller fisk".

En annan sak som slår mig när jag sitter och tänker på årets hingstar är det här med fårger. Som ni säkert vet har ju inte färgen någon betydelse om det inte gäller någon fårg som håller på att försvinna inom rasen som tigrerad eller skäck. De senaste åren har jag en känsla av att det är fuxar som dominerat. Efter vårens avelsvärdering kan jag konstatera att det inte längre är på detta sätt. Det blev åtta bruna och sju fuxar godkända. Om man räknar in även förra årets hingstar där vi godkände några som var isabell, gulbrun och svart så borde även de som ser på detta vara nöjda med resultatet.

Jag skall nu gå över till något som ligger väldigt många varmt om hjärtat, nämligen russtrav.
Det har i många år talats om att vi i AVN är ointresserade av en individs travmeriter. Nu har jag chansen att en gång för alla tala om att vi är intresserade av trav, vi tar hänsyn till prestationer och väger in detta i bedömningen.
Men för den skulle kan inte ett russ få se ut "hur som helst".
Det har de senaste åren, kanske de fem-sex senaste, kommit fram hingstar med utmärkta prestationer som har haft en alldeles utmärkt exteriör. Så det är med stor glädje som vi i AVN ser att det vi hela tiden har hävdat går alldeles utmärkt att genomföra i praktiken -nämligen att förena exteriör med prestation. Detta år , kunde vi godkänna två alldeles ; utmärkta hingstar med en bra exteriör och en prestation utöver det vanliga. Dessa två tillhör sin årgångs toppar på travbanan.
Jag tänker inte gå in närmare på de olika hingstarna som vi godkände tidigare i år utan kan bara rekommendera er att se och läsa om dessa i Gotlandsrusset nummer 2 som kom ut i maj . Där har Liselotte Erixon och Perllilla Hägg gjort en utmärkt redogörelse i både bild och text på alla nya hingstar förutom Norrland (hoppas det kommer senare).

Nu kan jag svara på mina egna frågor som jag ställde när jag började skriva detta. Ja, jag anser att det var rätt hingstar vi godkände, en otroligt fin samling av unga fräscha russ. Ja, alla som visades fick en ärlig chans att visa vad de kunde. Självklart fick alla visade hingstar de poäng som de var värda. När det gäller placeringarna kan utvecklingen spela en stor roll så det kan säkert skifta till ett annat år, men just då var det rätt. Och jag tror att alla i AVN känner att de fått säga sin åsikt om varje hingst. Vad jag har förstått har ingen i AVN känt sig "överkörd".
Med dessa ord vill jag önska alla som tänker visa en hingst i framtiden lycka till i ert arbete med detta. Jag hoppas att ni lyckas, så att även ni får en godkänd hingst med er hem från någon avelsvärdering. Ni skall veta att vi i AVN gläds med alla som får en hingst godkänd samt känner för er som inte lyckats fullt ut denna gång.
Avslutningsvis vill jag tacka alla inom russaveln för det förtroende som visas mig. Jag känner stor glädje och tacksamhet för ni låter mig dra mitt strå till stacken för att bevara vår enda inhemska ponnyras GOTLANDSRUSSET

Morgan Johnsson
Ordförande AVN