Pia & Celinda

Jag heter Pia och jag har ett russ sto som heter Celinda ,hon är 2,5 år. Jag köpte henne ifrån Emil Pettersson Gotland vintern 2000.

Hon anlände på natten ute på Euorostop Arlanda med Persens transport och där stod jag och väntade med transporten. Det roligaste var att jag hade köpt grisen i säcken , jag hade inte sätt henne utan jag litade helt på min kusin Liselotte som varit och tittat på henne. Så det gjorde du bra Liselotte . Tack tack än en gång för hjälpen. För ut ur transporten kom det en söt liten flicka som fick mig tårögd. Hon var gudomligt söt . Åter till nutid, jag skall berätta lite hur jag har tränat henne som unghäst, första tiden som unghäst gick vi mesta dels ute i skogen och hade grimträning och att vi skulle lära känna varandra. När hon var 1,5 år så var hon tränstränad och mycket tömmkörd, Så då hade vi ut Anders Eriksson till oss och hade en kurs i tömmkörning. Det var mycket lärorikt vi fick mest gå på fyrkantspåret men även lite volter och ganska mycket i trav, det var jätte kul och Celinda var jätte duktig , hon är en arbetsnarkoman, så Anders sa till mig att en sådan häst som hon är får man skynda långsamt med . Det är lätt att jobba dom för mycket när dom vill mycket själva, Men han föreslog att en unghäst arbetade man 2-3 ggr i veckan . Det har fungerat jätte bra med tömkörningen så vi skall snart börja med vagn träning .Så till våren 03 skall hon vara inkörd har jag tänkt.

Men jag har hittat ett jätte bra kompliment till min träning och det är Akademisk ridkonst (barock ridning), det är nyttigt med varierande saker. Barocken är skonsam för hästarna för det är arbete i deras naturliga rörelser, man spänner inte in dom med en massa hjälptyglar . Dom får arbeta fritt med sina muskler och dom blir helt otroligt mjuka & följsamma när man arbetar dom. Jag trodde inte det var sant att det kunde vara så lätt att lära sig detta, Jag och Celinda har tagit ca 11 lektioner utav min instruktör , vi har lärt oss att gå i serpentiner med hjälp utav att jag går höger ,vänster utan att ta i hennes mun, utan hon styr sig efter mina rörelser. Halter med hjälp av att jag bara stannar vid hennes sida utan att ta i bettet eller i grimman. Vi har gjort öppna och sluta längst långsidan i paddocken och på volt och detta har jag gjort med grimma från marken. Sedan har vi börjat med arbete på lång tygel ,det man använder är träns, tömmar och pisk, man går ca 1 meter bakom hästen när man jobbar. Man kan säga att man tömkör fast man använder inte någon däckel med tömringar. Det var inte lätt första gångerna för jag är van att ha ett sele på Celinda, så övning ger färdighet. Man kommer genom arbetet på lång tygel att tvingas arbeta sin häst bakifrån & fram till handen. (bettet). I dessa övningar har vi också gjort öppna & sluta på volt & på fyrkantspåret. Jätte kul.. Man skall givetvis vara säker på att sin häst inte sparkar när man arbetar dom på lång tygel. Med tanke på att man skall gå ca 1-1,5 meter bakom för att ha bra kontakt & att kunna använda en körpisk till hjälp.

Dessa övningar som jag har lärt mig är jätte roliga att använda sig utav när man inte kan rida själv. Men vi skall lära oss mer senare i vår . Min instruktör är i Tyskland och vidareutbildar sig nu under vintern. Hos den kände Egon von Neindroff. Så jag skall längre fram i tiden visa lite under en Mälar russ utställning hade jag tänkt.

Jag tycker ni skall titta i Bent Branderups bok Akademisk Ridkonst där finns det mycket att läsa & lära sig utav. Finns det intresse kan vi nog ordna så Suzanne Zewe kan ha en föreläsning genom Mälar russ .(min instruktör Suzanne).

Jag kan återkomma om min träning med Celinda när vi har kommit längre.

Tänkte avsluta med en dikt som säger en hel del.

”min häst är min spegel, som återger mitt dåliga & goda humör oförfalskat.

Se i din hästs ögon, men bli inte förskräckt över vad du ser, sanningen…”

Detta var allt för denna gång.

Vintriga hälsningar från Pia & Celinda………………