Berättelsen om en russuppfödning i liten skala Denna berättelse handlar om familjen Forss-Persson i Malmköping och deras russuppfödning. Ponny till barnen 1988 inköptes russ-stoet Stumpan, för att barnen ville ha en ponny. Stumpan var e.Rossi 248 (e.Peter Pan 137 u.Netta 609) u.Sintra (e.Signal 148 u. Petra 1261). Som nyblivna russägare tog familjen kontakt med Mälar-Russ, för att bli medlemmar. Ewa Alpmak, som kan det mesta om ponnytravstammar, berättade då vilken fin och ovanlig stam Stumpan hade och föreslog att hon skulle betäckas. Året efter åkte Stumpan till Jardin 389 för betäckning. Svamparna ploppar upp 1990 föddes Murklan, en liten söt fuxig dam. Allt gick bra och man bestämde sig för att betäcka om Stumpan. Den har gången fick hon åka till Grane 253. 1991 kom Tryffel till världen. Stor svart kille med mycket "go". Nu fick Stumpan vila från fölningar ett år. 1992 tyckte man det var dags att betäcka igen. Nu ville man pröva en riktig ponnytravhingst, och eftersom Munter 326 det året stod i Södermanland blev valet enkelt. Kremla kom till världen 1993, en liten vildhjärna som var omöjlig att stängsla in. Stumpan, som redan när hon inköptes hade haft luftrörsproblem, hade nu även börjat visa tecken på exem. Ett litet mirakel Man hade ändå bestämt sig för att ta ett föl till, och denna gång föll hingstvalet på Fridhems Jonatan 401. Stumpan och lilla Kremla kom till Jonatan sent en kväll. Stoet var fullständigt ointresserad av hingstens uppvaktning, och efter en liten stund tröttnade även hingsten. Nästa morgon var båda fortfarande ointresserade av varandra. Dagarna och veckorna gick men Stumpan visade ingen brunst. Lilla Kremla vistades mer utanför än innanför hagen. Efter 4 veckor ultraljuddundersöktes Stumpan varvid man fann en gulkropp men inget foster. Stoet sprutades för att släppa gulkroppen och fick gå tillbaka till hingsten. Fortfarande inga tecken på brunst. Efter ytterligare 3 veckor gjordes ny undersökning, samma gulkropp fanns kvar, inget foster. Ny prostaglandinspruta, dubbel dos. Inga tecken på brunst. Nu gav man upp, sommaren var ju snart slut. Framme i februari började Stumpan se dräktig ut. Ny undersökning visade att Visst var hon dräktig och precis 11 månader efter att Stumpan kommit till Jonatan föddes Kantarell. För säkerhets skull blodtypades fölet och allt stämde. Kantarell kom att bli Stumpans sista föl. Luftvägsproblemen hade utvecklats till kvickdrag och besvärade henne under vintrarna och exemen under somrarna. Därför valde man att avsluta hennes lidande 1995 Vad blev det då av SVAMPARNA? Murklan gjorde några starter på travet, med familjens äldsta dotter Cecilia. Murklan är nu familjehäst. Tryffel skulle säljas, men ingen ville ha honom, så man beslutade att behålla honom. Ett beslut man aldrig ångrat. Han blev inriden och inkörd utan problem. Sedan tävlade Cecilia honom i trav, monté och hoppning med framgång. Därefter var det Kristoffers tur. Då blev Tryffel ridponny och tävlade i hoppning, dressyr och fälttävlan och lyckades t.o.m. kvala in till SM i fälttävlan. När Kristoffer vuxit ur sin ponny, fick lillasyster Malin ta över. Nu var Tryffel en rutinerad tävlingsponny. Med Malin har han gått LA i hoppning och LB i dressyr och ingick förra året i det vinnande laget i Div.II i hoppning. Även körtävling har Tryffel provat på, då han förra året deltog i lagserien i körning. Självklart har han även haft framskjutna placeringar på "Mälar-Russ Allroundchampionat". Tryffel i maraton på Rölagg 2000 Kremla fortsatte att vara svår att stängsla in. Var först ridskoleponny en tid. Betäcktes sedan och fick en dotter (Tejas Riska), som sedemera fick diplom. Nu har Kremla påbörjat en ponnytravkarriär, och går från klarhet till klarhet. Kantarell visade tidigt att hon kunde trava. Hade dock, liksom sina systrar; mycke egna idéer och mognade långsamt. På travbanan har hon gjort väl ifrån sig, med många segrar och placeringar. I april 2001 gick hon för första gången under 2 min. 1.59.3. I Lilla Elitloppet 2001 blev hon tvåa med finfina tiden 1.54.6.   Denna lilla uppfödning visar på ett utmärkt sätt att det inte är kvantiteten utan kvalitén som är viktigast. Den visar också vad "ett vanligt litet russ" kan åstadkomma om man ger dem chansen.