Föreläsning av hästtandläkare Thorbjörn Lundström som driver tandvårdsklinik i Söderköping.

Jag har varit på en mkt intressant föreläsning om hästens tänder och vad människans inverkan gör på dem.
Jag tänkte försöka referera det viktigaste som togs upp.

En hästs tänder växer inte! Utan tänderna slits ner och till slut finns inget kvar.
Thorbjörn säger att munkontroller ska ske men man ska själv fråga sig i vilket syfte vi gör kontrollerna, är det för att vi tror att det måste ske årligen och att det alltid skall raspas, ja då är vi ute och cyklar! Är det däremot för att vi vill försöka få en inblick i vår hästs mun och tandstatusen då är vi på rätt väg.
Thorbjörn säger att kontroller bör ske när hästen är 2 år, 4.5 år och 14 år, förutsatt att hästen inte har tandproblem!
Munnen förändras hos en häst tom att de är ungefär 7 år, ungefär är något som vi ska ha i åtanke eftersom att alla hästar är olika. Sedan kan tandstatusen hålla sig samt att bettutvecklingen inte är lika stor som innan tom hästen är cirka 14 år.
Bettutvecklingen är något som alla hästmänniskor bör känna till. Med det avses alltså förändringarna i vår hästs mun som gör att vi människor ska vara lyhörda och vara observanta på när bettet bör bytas ut.
Tänderna utvecklas tom då hästen är ca 5 år, fram till dess kommer alltså 3 kindtänder till på varje tandrad att utvecklas. Ni kan ju tänka er vilken stor förändring som sker mellan 3-5 år.
De vanligaste felet och bland det allvarligaste felet som vi människor gör när vi ska välja bett är att vi ofta väljer ett för långt och tjockt bett.
Ett bett är inget som är naturligt för hästen att ha i munnen, det naturliga är att inta, fördela och svälja föda. Där vi placerar bettet dvs lanerna är egentligen en station för lagring av föda innan det tuggas för att kunna sväljas.
Om ni själva provar att svälja några gånger så inser ni att när ni sväljer så pressas tungan automatiskt upp mot gommen hur mycket plats finns det egentligen för ett bett då. Inte särskilt mycket plats. Lyfter du dessutom upp bettet pga att din häst är orolig i munnen påverkar du svälj reflexen vilket innebär att hästen kan lägga tungan över bettet när den sväljer.
Hur väljer du då ut ett lämpligt bett för din häst? Jo en sak som vi alla kan göra själva är att placera bettet du använder i hästens mun, håll sedan ut bettringarna rakt ut, då skall den delen av bettet som är innanför bettringarna inte synas. När du sedan släpper ringarna skall dessa inte ligga rakt bakåt utan följa huvudets form dvs vara lite vinklade innefrån och ut. Är bettringarna liggandes rakt bakåt så är bettet för stort och det kommer att utöva ett tryck på kindtänderna vilket orsakar onödiga förslitningar och kan ge tandfel. Man kan även märka att bettet är för långt om det är bitmärken på bettet, vad som händer är att bettet viker sig bakåt och hästen tar tag med kindtänderna i bettet. Det är absolut inte bra och det ger också tandfel.
Oledade bett är alltid vänligare mot hästen och ligger ofta bättre i hästens mun, ett annat bett som också är bra är de delade betten med en " droppe " i mitten, det är många som tror att det bettet är skarpare men så är inte fallet.
Däremot är alla rörliga bett mycket skarpa och det är oftast mer kraft bakom dessa bett. Med rörliga bett menas de bett som kan vridas och vändas på. T.ex. så har de s.k. tungfelsbetten kommit ut med ett bett som kan röra sig och upphöjningen för tungan ligger kvar på tungan hur du än tar i bettet. Ett annat exempel är "myler" betten som används mycket på western hästarna.
Thorbjörn menar att om man har en häst som är pigg och ligger på, är det bättre att byta till ett bett med hävstångseffekt tex pelhamstång under förutsättning att både kindkedja och skumrem används. Det är bättre att rida med ett sådant bett ibland, än att dra och slita med ett mildare bett. Detta ger mer skada än att ibland använda bett med hävstångseffekt för att åter igen göra din häst mer lyhörd på dig. Använd då en oledad stång dvs en rak stång som är mildare mot din häst. Kedjan skall spännas i en 30 graders vinkel mot bettet och skumremmen fästes så att hävstångseffekten inte blir så plötslig.

En annan sak som Thorbjörn pratade om är den inverkan på tänderna som vi omedvetet gör på våra hästar då vi stänger in dem i oftast alldeles för små rasthagar med noll gräs att sysselsätta sig med. Thorbjörn har själv gjort en studie över hur många timmar hans hästar äter om de själva får välja under ett dygn. Han "klockade" dem på cirka 15 timmar, 1 häst har en salivavsöndring på cirka 3½ liter i timmen. Vad tror ni att vi gör när vi bestämmer att hästarna ska få äta 2 ibland 3-4 gånger om dagen, vilken påverkan tror ni att det har på tandstatusen? Det går inte att svara på idag men det man har sett är att det inte är bra. En annan sak som också påverkar är de "nya" foder som intar marknaden, främst ensilage och hösilage. Det är foder som gör att vi ej ger så stor giva eftersom att det är mer protein och fetter i dessa foder än i vanligt hö. Dessa foder är också blötare än vanligt hö, hur påverkar detta salivavsöndringen? Det vet inte Thorbjörn, men att det påverkar är helt klart.
En häst tuggar vanligen ungefär 40 gånger på Varje sida innan födan sväljs. Födan går i ett s.k sick sack mönster från ena sidan till den andra innan den sväljs ner.
Det är kindtänderna som gör detta, framtänderna är till för att bita av födan som en sax och därefter tar alltså kindtänderna vid.

Många hästar får även vargtänder. Dessa kommer när hästen är ungefär 6-9 månader och inte som många tror när hästen är cirka 2 år. Dessa tänder gör mer skada än nytta och ska avlägsnas och då med hela roten. Man kan se på ingreppet som när vi människor drar ut en visdomstand. Det är alltså ett ingrepp som inte är så enkelt. Mycket viktigt är att tanden inte ska knipsas av utan avlägsnas helt annars försvinner inte problemet utan hästen fortsätter att irriteras när bettet ligger i munnen. Vargtanden sitter framför den första kindtanden och i överkäken. Den är inte könsbetingad utan både ston och hingstar kan få den.
Sedan finns det även en annan tand som ibland kallas hingsttand och det är en bete som kan finnas bredvid sista framtanden på ena sidan. Den tanden gör ingen skada och det är ett helt företag att ta bort den så den ska man låta sitta kvar. Inte heller den är könsbetingad, den är mycket vanlig bland nordsvenskar och ardennerston.
Thorbjörn har även haft ett samarbete med bettillverkaren Globus, som har tagit fram en hel del mycket bra bett och dessutom i små storlekar. Thorbjörn har även tagit fram en ny sorts nosrem som inte skaver emot kindtänderna. Undersidan är av skinn med en järnplatta inkapslad, vilket gör att remmen inte kan skava emot tänderna utan hålls ut. Nosgrimmorna idag spänns oftast alldeles för hårt, det är inte för inte vi en gång i tiden lärde oss att det ska vara minst 2 fingrar mellan remmen och hästens nosrygg.
Är hästen nöjd med sitt bett så finns det egentligen ingen nytta av en nosgrimma om man ser krasst på det hela. Om hästen är lugn i munnen och lyssnar på bettets inverkan, vad ska du då med en nosgrimma till. Möjligtvis fördelar du trycket på flera ställen men som sagt en felaktigt spänd eller felsatt nosgrimma gör mer skada än nytta i hästens mun.

Avslutningsvis kan jag säga att detta är bara ett " axplock " av vad som sades och om du har möjlighet att någon gång lyssna på Thorbjörn så ta chansen, det är inget som du kommer att ångra!

Johanna Larsson